Blogg

Nu kör vi... typ, nästan i alla fall och gamle, gamle Kris K

”Just i dag är jag stark” sjöng Kenta.

Och just i dag är jag j*****t peppad på nästa säsong.

Det där växlar ju så klart. Motivationen alltså. Men just nu, i dag, är jag supersugen.

    Det räcker med ganska lite för att få pepp. I går räckte det med att coach-Anna (som hjälpte mig med lite tips om upplägg i våras innan jag lade ner säsongen helt) skrev att hon verkligen tror att jag kan ”springa så mycket bättre med tanke på den träningen jag INTE har gjort tidigare år”.

    Det känns sjukt uppiggande och kul. Det är klart att det viktigaste är att tro på sig själv, men det skadar inte att någon annan tror lite på en då och då också.

    Det räckte i alla fall för att jag på allvar skulle börja tagga i gång inför nästa säsong.

    Min försäsongsträning börjar nu, kan man säga. Det känns bra. Även om jag inte kan springa så mycket som jag vill än – långsam upptrappning är ledorden – och trots att det är Lidingöloppet nästa helg. Och JAG ÄLSKAR LIDINGÖLOPPET!!!!!!!! Så nästa helg kommer jag eventuellt vara lite bitter och försöka att inte tänka ”tänk om”…

    Tyvärr har inte coach-Anna tid att hjälpa mig lite med upplägg under nästa säsong. Väldigt synd, tycker jag, eftersom jag verkligen gillade och uppskattade de tips och råd hon bidrog med i våras. Jag förstod och gillade hennes ”träningsspråk” och ja, det kändes bra helt enkelt. Men nu får vi se vad som händer…

    Fin tidig (med mina mått mätt) morgonlöpning i morse. Nästan värt det. Men bara nästan.

    Fin tidig (med mina mått mätt) morgonlöpning i morse. Nästan värt det. Men bara nästan.

    •••

    För övrigt var jag på Kris Kristofferson-konsert i Kalmarsalen i går kväll.

    För det första vill jag betona att jag älskar hans låtar och hyser den största beundran för honom som artist och låtskrivare. Jag har sett honom live två gånger tidigare; 2004 på Hultsfredsfestivalens Pampasscen och 2006 i Brisbane, Australien. Så igår, tio år senare, blev jag lite illa berörd. Jag fattar att Kris är 80 bast numera, men all pondus och all magnetisk utstrålning jag har sett live hos honom tidigare var som bortblåst. Han är fortfarande en stor legendar, men det var smärtsamt att höra honom tappa rösten, slira i gitarrspelet och vända munspelet upp och ner så det blev sjukt falskt.

    Men det var vackert när han gjorde ett par duetter ihop med sin dotter.

    Jag väljer att minnas Kris Kristofferson som han var i Hultsfred 2004. Det var magiskt.

     

    Dagens träning: 

    Distanspass 16 km