Blogg

Ett avsked, lite optimism och så ett jävligt tungt löpband

Det är svårt att vara sentimental i skrift.

Det blir oftast kletigt och intryckt i fejset på den som läser (se alldeles för många facebookinlägg av alldeles för många människor), men nu  tänker jag vara lite sentimental. Tjohej!

Så är du som jag – lite allergisk – kanske du ska hoppa ner några stycken nu.

Igår hade min kollega, inspiratör och kompis sitt sista pass på Wellness Studio Kalmar. I alla fall för nu. Carina Bronge har slutat en gång tidigare och gjort comeback. Men nu känns det – tyvärr – mer finito på riktigt. Vi får väl se.

Jag var där så klart och cyklade RPM med henne – sjukt bra pass förresten, både hon som instruktör och passet som helhet. Eftersom jag mest instruerat 30 minuters-spinningpass det senaste året så blev det här lite som en klubba i fejjan. Eller cement i låren i alla fall.

Säga vad man vill om alla populära innepass på 30 minuter (jag instruerar flera själv och säger inte att dom suger) – men dom är inte 50 minuter, eller 55 eller 75 heller för den delen. 🙂 Det blir en annan känsla.

Det var lite sorgligt så klart. Carinas sista pass. Hon har typ ALLTID kört klasser på Fitness/Nordic/Wellness. Jag började där 1999 och hon några år tidigare. Hon hör liksom till stället.

Det är så klart sjukt många instruktörer som slutat på gymet genom åren. Men vissa betyder ju lite mer. Carina har alltid varit en av mina absoluta favorit-instruktörer. Hon är en sån där som lyser lite extra där framme och har det. Plus att hon alltid ”knows her shit”. Det borde så klart vara självklart, men det är det tyvärr inte. Hon kan instruera allt från Body Combat och Body Jam till yoga och CX Worx plus allt däremellan och vara övertygande.

DET är man ju inte lite avundsjuk på 😉

Hon har alltid varit en instruktör som jag har inspirerats av, kunnat fråga om råd och bolla grejer med. Jävligt bra, helt enkelt.

Nu kommer hon ju inte att försvinna från jordens yta eller från mitt liv, men Wellness Studio blir sig inte riktigt likt utan dig, Carina Bronge. Puss på dig! Och styrkekram till mig – haha!

Min kompis Carina.

Min kompis Carina.

HATAR du sentimentalitet – BÖRJA HÄR!

Min hälsena mår förresten riktigt bra. Jag vågar nästan inte skriva det här. Är ju fortfarande helt knäckt över att jag trotsade min magkänsla och alla mina nojjor och skrev mina säsongsmålsättningar här på bloggen och så GICK DET ÅT HELVETE. Jätte-åt-helvete.

Nu vet jag att alla mina nojjor är sanna. Ska aldrig mer skriva ner en tydlig målsättning. Ever.

Ibland undrar jag om huvudet spelar mig ett spratt. Men allvarligt – efter att jag var hos sjukgymnast-Liselotte och faktiskt fick ultraljud som visade att hälsenan var på bättringsvägen så har det också känts mycket bättre. Jag var sjukt orolig inför det ultraljudet och tyckte inte alls att det kändes särskilt bra. Men nu efter – märkbart jättemycket bättre. Galet.

Men jag har bibehållit samma nivå på löpningen som jag haft hela sommaren nu i några veckor till och tänker försiktigt börja öka upp mängden nu. Jag tänkte att jag ska göra ett pass i veckan till så kallat ”långpass” och försöka lägga på en kilometer per vecka i några veckor för att sedan bromsa igen, känna att det fungerar och så öka på igen… och så vidare.

Kul! Jag känner mig optimistisk när det gäller löpningen. Det var längesen. Det är nästan så jag inte känner igen mig själv. 😉

•••

Löpband är jävligt tunga.

Fråga bara min sambo sjömannen och min pappa ex-läraren. De tillbringade x antal timmar med att försöka flytta ett löpband – helst utan att trasha det – från en släpkärra till en maskinhall häromdagen.

Det är då jag älskar min sambo och min pappa som mest. När de gör sådana där skitjobbiga grejer för min skull. Och så känner jag mig lite dum samtidigt.

I 40-årspresent (det närmar sig) har jag önskat mig det där gymet som min sambo sjömannen har lovat att han ska bygga till mig ”nån gång”.

Det kommer han inte att hinna. Det är lite annat byggande som ska hinnas med före dess.

Men det är det jag önskar mig.

Dagens träning:

14 kilometer distans. Runt Ekenäs. En av de trevligaste rundorna här.

Hur det kändes? Fråga inte. Det var före-frukost-löpning så det kändes långsamt, tungt och kantigt. Men det är kul att springa och inte ha ont.